I söndags förra veckan var jag ute och svängde mina lurviga med några kollegor från jobbet, och vad som var tänkt att vara en rolig kväll som slutade relativt tidig blev istället en hejdundrande succé som slutade alldeles för sent.
Inte nog med att man fick känna av att man levde när man vaknade upp på måndagen så fick kvällen en oanad biverkning. Jag har blivit tokförkyld. Det började med halsont i onsdags(ungefär) som sedan släppte för någon dag sedan och nu rinner näsan konstant, jag har slemhosta och jag tror dessutom att jag har feber på morgonen och kvällen.
Skit helt enkelt, men det är väl bara att härda ut. Det hela görs väl inte direkt bättre av att jag jobbar 7 dagar i rad(är inne på dag 3), men sjukskriva mig känns onödigt, jag kan trots allt jobba än så länge.

Tänk att denne lille spjuver växte upp, började jobba med tåg och sedemera klättrade lite i karriären och blev tågledare.


Outgrundliga äro livets vägar.

Igår lämnade jag in en semesteransökan för våren nästa år, iochmed det så är etapp #1 avklarad.
Etapp #1 undrar ni säkert nu, och det är väl förståeligt.
Jag har funderat ett bra tag på att åka tillbaka till Japan nästa år och resa runt lite i Japan och dessutom uppleva det där med körsbärsträd som blommar.

Så som sagt, ett delmål är avklarat, att ansöka om semester. Nu behöver jag bara ta ett definitivt beslut om att åka tillbaka, och det är väl i princip klart, men jag ska fundera lite till.
Åker jag så kommer det bli till att plugga japanska lite mer seriöst igen för att öka på ordförrådet och förbättra läsförståelsen.
Får väl se var det kan tänkas sluta...

Ja det var allt längesen jag skrev något här nu.
Egentligen har jag väl ingen bra anledning till att inte ha skrivit något heller, men det har å andra sidan inte hänt något av större intresse.

Jag blev ju klar på fjärren, och sen blev det en veckas oplanerad övning som tågledare innan jag fick åka till Ängelholm på kurs i två veckor. I Ängelholm fick jag gå en kurs för tågledare där man fick lära sig lite grundläggande saker som krävs för jobbet och därefter skrev man ett enkelt prov(som jag klarade).
Så nu är jag på hemmaplan igen och det är en mix av arbetsuppgifter. Dels fjärren, men också min gamla plats på Tåg-X och då självklart även övning som tågledare.
Går allt som kontorsfolket planerat så ska jag examineras som tågledare i början av Maj och kommer då få ta egna arbetspass som tågledare. Vi får väl se hur det går.

Som sagt, det händer inget av intresse egentligen, det är jobb, jobb, jobb och så lite mera jobb.

Pappa undrade vad jag tycker är roligast och det korta svaret är fjärren.

Det långa svaret då? Ja det är att frågan är för komplicerad för att ge ett enkelt svar. Det är två helt olika arbeten, fast med samma grund. Det är lite som att jämföra schack med tetris. Båda har ett strategiskt element men i tetris gäller det bara att bli av med bitarna så snabbt som möjligt medan i schack så måste du tänka 10-15 steg framåt vid varje förflyttning av pjäserna.
Så båda arbetena har sina fördelar och nackdelar och de är roliga på olika sätt. Sedan är ju fjärren fortfarande väldigt nytt och det ör utmanande att göra något nytt, något ovant där man ännu inte har fått in rutin och magkänsla. Man måste hela tiden vara på tå för varje minut är lärorik.
Så att det är nytt och ovant gör ju fjärren extra roligt, att bli utmanad och sättas på prov är roligt.

Det som dock kanske är den absolut största och avgörande faktorn är telefonen. På Tåg-X har man under ett normalpass omkring 2-300 samtal på telefonen. Är det struligt så kan man komma upp i 500. Jämför det då med fjärren där ett normalpass kan handla om 10-20 samtal beroende på vilken bana man sitter på samt vilken tid på dygnet man jobbar, och om det är stökigt kan man komma upp i ca 100 samtal.
Att slippa jaga telefonen är fruktansvärt skönt, vilket jag inte insett förrän jag sett att gräset faktiskt är grönare på andra sidan, så att säga.

När rutinen väl infinner sig på fjärren och nyhetens behag släpper så tror jag att det jämnar ut sig och att båda platserna blir lika roliga.
Vi får väl se...