Idag fick jag ett samtal från min nya chef och han ville väl egentligen bara meddela att jag blivit befordrad.
Jag visste redan om det, men hade inte hört något officiellt ännu, så helt 100 på att det var sant var jag inte. Men nu är det klart, bestämt och beslutat, så därför kan jag passa på att säga det till er också.

Jag har fått en tjänst som tågledare, vilket innebär betydligt mer ansvar och man blir lite av en kontakt utåt mot järnvägsföretagen. Jag vet inte riktigt hur jag bättre ska beskriva jobbet utan att gå in på massa tågnörderi om "System M", skapa/inställa tåg, m.m. m.m.
Ja ja, jag har fått en högre tjänst iallafall.

Detta skapar dock ett litet problem, för att bli en bra tågledare så måste jag bli fjärrtågklarerare. Egentligen har jag redan en sådan tjänst, men jag har inte behörigheten att trafikleda sådana banor. Man kan säga att mitt jobb nu är likvärdigt en stins(som pappa var) om man jämför positionerna inom huset. Så nästa naturliga steg från stins är att bli fjärrtågklarerare och därefter kan man bli tågledare.
Det kommer nu bli ganska intensivt med övning på "fjärren" för att ge mig den kompetensen så att jag sedan snabbt kan bli tågledare för vi har ett skriande behov av sådana.
Jag har redan övat 5-6 pass på fjärren så jag är på god väg redan, och jag hoppas att jag är helt klar innan jag åker på utbildning för att bli tågledare.
Den utbildningen ska jag gå i mars och den var på en och en halv vecka, och därefter ska man öva på att vara tågledare innan man examineras och blir självgående.

Så det händer mycket spännande på jobbfronten, mycket nytt att lära sig och det känns väldigt roligt & spännande. När jag väl är klar kommer jag kunna sitta på tre "stolar" på jobbet och det känns väldigt positivt att få en så bred kompetens.
Att bli tågledare har jag haft lite som ett delmål redan när jag började på järnvägen, och när jag och pappa pratat lite om framtiden så undrade han om jag inte minst skulle bli gruppchef iallafall(samma som honom), och jag sa lite skämtsamt att jag skulle bli generaldirektör.
Vi får väl se vad framtiden bär med sig, men gruppchef och sedan områdeschef för att sedan bli generaldirektör låter väl som en bra plan? Fast jag gillar ju det operativa "hands on" och inte pappersjobbet som de där högre tjänsterna innebär.

Jag passar på att önska mina få läsare en god jul.

Det var allt, återgå till julstöket nu.

Var religiös och trodde på gud kanske man skulle tro att världen är på väg att gå under. Det har nämligen åskat, japp blixter och dunder, tre gånger i December. Jag har aldrig varit med om nåt liknande och har blivit lika förvånad varje gång. Åska i December finns inte på kartan.

I övrigt så händer det inte speciellt mycket intressant.
Man är tillbaka i vardagslunken som betyderatt man jobbar, äter & sover och inte gör så mycket annat.

Jag var ju på visning av en ny lägenhet i torsdags, men det kanske inte var så bra att göra det efter ett nattpass. För med bara 3 timmars sömn så kändes det som ett slöseri med tid att gå och titta på lägenheten.

Det man fick titta på var en renoverad 3:a, medan lägenheterna man blivit erbjuden var 2:or.
Det enda man kunde titta på som var relevant var egentligen materialvalet.

Den ena 2:an valde jag bort på en gång för den hade en öppen planlösning för köket, och det vill jag inte ha.
Den andra 2:an valde jag bort för det kändes inte som en tillräcklig förbättring från mitt nuvarande boende för att återställa min registrering på Boplats. Såna små grejer som att det saknades fiberanslutning för bredband och ingen tvättmaskin gjorde att det ökade antalet kvadratmeter inte var så viktigt. Tvättmaskin kan man alltid köpa en egen iofs.

Men nä, jag väntar på att något ännu bättre dyker upp.
Det är ju så på Boplats(där man söker lägenheter i Göteborg) att om man tackar ja till en lägenhet och erbjuds kontrakt(även om man sedan ändrar sig) så nollställs ens registreringstid och man hamnar längst bak i den inofficiella kön. Det är ju nästan 2 år sedan jag flyttade senast så min registreringstid är 2 år, och det kan behövas ytterligare något år för att få riktigt, riktigt intressanta erbjudanden. Men den som väntar på något gott...

Sista dagen innan hemresan dedikerades helt till shopping, så kameran lämnades på hotellet, därför blir det inga bilder i detta inlägg.
Först så blev det en ny tripp till Ochanomizu för att besöka gitarraffärerna för att se om något nytt, spännande begagnat dykt upp för att eventuellt köpa med mig nåt hem.
Jag tittade lite mer noggrannt och letade runt i butikerna och visst fanns det några intressanta gitarrer, men inget som jag kände var värt att köpa. Det var inte några kap direkt.

Efter Ochanomizu åkte jag till Akihabara, och där spenderade jag återstoden av dagen.
Det blev faktiskt inte speciellt mycket shopping där heller, det blev ett par anime-figurer men det är allt.
På väg tillbaka mot hotellet så fick jag en sista udda upplevelse av Japan. När jag stod och kollade över mina mynt att betala biljetten från Akihabara med så kom det fram en lite småudda japan, som pratade hyfsad engelska som så gärna ville hjälpa mig med att ordna biljett.
Han undrade vart jag skulle å så berättade han vad biljetten kostade, han tog snabbt en biljettautomat åt mig när en blev ledig. Så fort som jag stoppat i mynten i automaten tog han biljetten och gav den till mig. Sedan önskade han mig en fortsatt bra dag. När jag gick mot plattformarna, och fortfarande var förvånad över vad som just hänt så frågar denne konstige japan om jag kunde avvara några 100 yen.
Det var alltså någon typ av sofistikerat tiggeri som var ämnat för turister. Riktigt udda och det går inte att beskriva ordentligt tycker jag.

Flygresan hem gick bra, det blev en liten försening på Kastrup, men inte mer än ca 45 minuter.
Däremot fick jag en enorm kulturchock på Kastrup, för när vi skulle gå ombord på planet till Göteborg så fungerade inte maskinen som läste av boardingkortet, så vi var tvungna att gå till en annan maskin vid terminalen. Hur gör svenskar och skandinaver detta? Extremt oorganiserat och kaosartat. Att ens skapa en ordentlig kö till den nya maskinen fanns inte ens på kartan. Folk trängde sig före, smet före. Störst går först.
I den sekunden som jag insåg detta så saknade jag det ordningssamma Japan där sånt beteende aldrig skulle ske.
På den korta tid jag var i Japan så blev jag oerhört van vid den ordning och reda som råder där, så kulturchocken av att komma hem och se "kaoset" var värre än kulturchocken man fick när man kom till Japan, märkligt det där...

Alla bilder från resan kan ses här: Bilder från Tokyo